Ja då har det skett... Igår tog Roy sina första stappliga steg alldeles själv. Det började med att han släppte bordskanten och skulle gå själv, ett par steg blev det innan han förstod vad han höll på med och satte sig ned.
Niclas utbrast "SÅÅG DU?" och jag med öppen mun svarade förvånat " JA!"
Sedan fick han pröva gå mellan oss och jodå det gick ett par gånger. Men han är fortfarande ganska osäker och när han märker att man har släppt honom så sätter han sig gärna ner, fegisen :)
Men tror nog att han snart får kläm på balansen och fötterna:)
Ett stort steg i utvecklingen för en liten människa. Min bebis! Min skallepär, min skrutt, min lille kille som börjar bli min stora kille!
Idag har vi myst en stund med Malin som äntligen fick en lucka i sitt fullspäckade schema ;)
Sedan åkte vi hem till mamma och pappa känns som en evighet sedan... ända sedan torsdags!
Niclas kom dit efter jobb och de bjöd på middag!
Alltid mysigt med mammas mat :)
Roy hittade tycke för min gamla docka, nappen på henne drog han ut och gav henne en blöt kyss, en redig romantiker. En tur på den alldeles för stora traktorn som han har där hemma tog han också, grävskopor, ratt, tuta, släp och spakar. Kan det bli bättre?!? Ja det hade ju varit bra om man hade nått ned, nästa år kanske;)
Hemma lagom till sängdags för lillkillen som måste ladda batterierna då vi ska hem till Hugo och Linn imorgon och leka. De två 10 månaders busarna ska få trötta ut varandra :)
Kramisar till er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar