Och oj som jag höllt på med att gå i trappor, städa, äta en massa ananas, dricka hallonbladste, och fått hinnsvepningar. Men den inneboende i min mage verkade inte alls ha planer på att komma ut..
Men när kvällen närmade sig så fick jag en blödning och fick ringa och de bad oss komma in för kontroll.
Så vi tog med oss våra packade väskor och lämnade Roy hos mormor och morfar och begav oss iväg till Ystad.
När vi kom dit och blev undersökta så var det en ofarlig blödning, jag var öppen 5 cm, och hade sammandragningar var 5 minuter men inga starka... Så det var inte riktig på g än!
Men efter att frågat om de kunde ta hinnorna så att det skulle hända något!
Och set tycke de också kunde vara lämpligt så sagt och gjort så vid 20 tiden tog de hinnorna och bara 1 timme senare satte starkare värkar igång och det blev lustgas, studsande på boll, och tillslut även en epidural som dock inte gav effekt för trycket nedåt var för starkt!
Kändes som en evighet som jag höll på men det fick ganska snabbt som man förstått i efterhand, och kl. 02.26 blev hon född!
Våran lilla Betty<3
Det är en så mäktig känsla när man får upp dom på bröstet. Det vill man bara gör om hundra gånger minst.
Men det var en tjurig Betty som kom ut, var bog ganska missnöjd med att ha behövt lämna det varma sköna där i magen... För hon bara skrek och skrek, hehe tog säkert 30 minuter innan hon blev tyst efter att ha kommit ut.
Sedan fortsatte natten med stor blodförlust, och fruktansvärda eftervärkar som fick mig till att nästan kräkas av smärta vid varje aning och kunde inte resa mig på ett halvt dygn utan att svimma. Så Niclas fick sköta markarbetet:)
Och redan då var inte Betty mycket för att sova utan skrek för det mesta och ville bara ammas. Så sedan den natten har jag inte fått sova :) det var då den möjligheten försvann! :)
Ja det är otroligt att det är redan gått ett år sedan hon kom till oss.. Tiden går ju så snabbt, precis som alla säger! Men ändå kan man knappt komma ihåg hur det var utan henne!
Idag har utgifterna fortsatt i Bettys blöjor men hon har ändå varit piggare och ätit hyfsat bra iallafall.
Så vi har fixat lite inför kalaset och bakat nu under kvällen!
Hag har nog aldrig varit så oförberedd inför ett kalas men det ska nog bli bra iallafall, det blir som det blir, har förståeliga själ! :) men man vill ju alltid så mycket inför ens barns kalas!
Får fortsätta med bakningen och förbereda oss för 1 års firande:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar