Skadeläge med dåligt värde och oskylighet.

Den lilla donnan hon knatar nu omkring som aldrig förr och ja nu försöker hon sig på att öppna lådor och även försöker hon vara snabbare än vad benen klarar av vilket innebär en hel del slag numera. Blåmärke på örat, blå i pannan och imorse lade vi till ett bett i läppen med blodvite. Ser hemskt ut men det är ju som det är och hur mycket man än är med henne så sker det ändå, och det behöver väl delvis att ske för att lära sig. Men det är en hård väg.

Lillan blåa läppen, och mitt mosade ansikte för att kunna hålla fast henne för att kunna ta ett foto. 

Idag vad vi en runda på Vellinge blomman för att ordna fröken present från klassen till Roys fröken inför avslutningen på fredag. Så där hittade vi lite trevligheter och förenade nytta med nöje genom att titta på tomtarna och försöka hitta julstämning.

En eftermiddag med lite kompislek, vila och en runda till maxi för att sedan komma hem och fixa middagen.

På kvällen tänkte jag att jag skulle jag vara en god människa och ge lite blod. Så begav mig till blodbussen och stod i kö i 1 timme för att sedan få veta att mitt blodvärde var för dåligt. 113 hamnade det på, jag som trodde det skulle vara bättre då jag knaprar i mig järntabletter. Men icke. Men blev iallafall en stund i lugn och ro, 1 juice fick jag och 1 choklad och även en ryggsäck. Så helt lottlös gick jag inte. Men synd att jag inte kunde hjälpa till. Får se till att knapra mer järntabletter och äta järnrikt. Och hoppas på att det går nästa gång.

Nu blir det snart sängen, och det blir till att sova snabbt och intensivt då det troligtvis blir en tidig morgon då Peggy somnade alldeles för tidigt efter att sovtiderna har rubbats idag.
Godnatt!

Hur oskyldig kan man se ut egentligen? Skenet bedrar.