3 veckor gammal!

Tiden har gått så snabbt, för 3 veckor sedan hade du bara för någon timme sedan kommit ut.
Efter 53 timmars värkar! Så verklingen ÄNTLIGEN hade du kommit ut.

Men dessa 3 veckorna har samtidigt kännts så underbart bra, och så naturliga, trots sömnbrist och alltid något att göra. Det är som om han funnits där hela livet men trots att man tycker att tiden gått alldeles för snabbt. Det är en sån konstig känsla, att man inte själv förstår!

Man vill inte missa en endaste sekund av Roy´s liv. Och det gör mig så ont att jag blev sjuk några dagar efter att han föddes. Fick hög feber p.g.a infektion vilket gjorde att man inte mådde bra och att man inte kunde njuta av honom på det sätt jag hade velat. Det är gör ju inte så mycket att jag inte var lika med de dagarna men ändå så blir jag gråtfärdig när jag tänker tillbaka på det. Men det är tur att man inte blev sjukare och behövde bli inlagd. Det är tur det finns pencillin!

För 3 veckor sedan låg vi bara och studerade varenda detalj av honom. Det var underbart att äntligen få se honom. Och få veta om det var en han eller hon! Och att veta att han mådde bra!