Nu är dagen D här och det känns konstigt att detta kommer bli det sista inlägget här!
Man har skrivit här nästan varje dag i snart 1 år och att inte få dela med sig längre känns väldigt konstigt!
Men jag vill inte stressa ihop något kort här utan ska jag göra det så ska det göras ordentligt.
Precis som allt annat jag gör! :)
Med en redig vilding med myror i brallorna och som aldrig sitter stilla är svårt att hinna med och när han däckar som gör man ofta detsamma;)
Kommer nog bli en hel del facebook uppdateringar istället ;)
.JPG)
Att skriva blogg har varit väldigt kul, att få dela med sig av mitt liv i ett år när allt var så nytt med Roy har varit kul och givande.
Man har fått respons från mina godtrogna läsare, och varje dag har man har fått tänka tillbaka på hur dagen har varit, vad man hittat på under dagen och om det har varit bra eller dåligt.
Även alla små framsteg som har gjorts har antecknats och att gå tillbaka i bloggen och läsa är roligt och jag lär ha nytta av det om det kommer ett syskon till Roy.
Allt som hände det första året i Roy´s liv finns nedskrivet och att Roy ska få läsa allt detta en dag gör mig varm i hjärtat...
Alla jobbiga och roliga saker som vi fått gå igenom finns nedskrivet.
Minnena från första året kommer få leva vidare länge genom bloggen och genom blogg böckerna som vi fick av mamma och pappa! :)
Vi har haft många trogna läsare som jag vet blir ledsna över att det inte kommer skrivas längre här, men uppdateringarna får vi istället nu ta öga mot öga :)
Tack till er som läst och peppat och gett råd!
Sista inlägget här skrivs med en konstig känsla i magen, både lättnad och sorg!
Men vi får tacka för oss, och får säga Hej då till er här på bloggen så ses vi på något annat ställe!
 |
| Hejdå alla läsare! |
