Då en dryg dag med pinvärkar och idag förberedelser!

Börjar detta inlägg med samma början som de senaste inläggen..

Idag för ett år sedan hade vi tillbringat den första natten på Ystad BB.

En väldigt dryg natt med mycket värkar och ont.

Och alla andra som kom in samma natt som oss hade redan fått sin present.

Det var bara vi som var kvar utan våran.

Idag kollade då hur mycket jag hade öppnat mig, och jag tänkte att nu hade jag gått så länge och med regelbunda värkar borde jag ju vara öppen 7-8 cm...

Men nej så fel jag hade och i förskräckelse berättade dom att jag bara var öppen 2 cm...

Vilket innebar att det var lång väg kvar, jag kunde fortfarande inte få något smärstillande än och nu var jag tvungen till att få antibiotika via dropp var tredje timme för att de hade kollat hur mycket jag var öppen och risken för infektioner ökar.

Första natten på BB avklarad och frukost serverades...

Vi vandrade omkring på avdelningen och ute på sjukhus området, allt för att få igång det, stod och hängde, gungade och profylax andades genom varje värk som kom var 5 minut...

Emellanåt kändes det ganska hopplöst, och jag var trött, frustrerad, hade ont och var ledsen.

Tårarna sprutade när vi var ute och gick och sminket jag hade tagit tagit på mig innan vi åkte in satt långt ned på kinderna... Jag som ville vara fin när jag födde :), det sket sig :O.

Skulle det aldrig ta slut? Hur mycket ska man få lida? Varför blev det så för mig?

Varför gör dom inget?

Det var mycket tankar och som sagt frustration över att inte kunna göra mer.

 

På eftermiddagen kollade de igen om jag hade öppnat mig mer, och hade öppnat mig till hela 3 cm!

Suck... Ingen bebis idag heller.

Pinvärkar fick jag reda på att de kallade detta för!

Värkar men inget händer... Jo man tackar!

Tålamodet var slut och bad om kejsarsnitt för jag orkade inte mer.

Men de kunde de inte ge mig... De kunde dock erbjuda mig sterila KVADDLAR!

Fyy f*n säger jag!

De sved som i i h*lvete...

Och smärtstillande vill jag inte påstå!

Kommer aldrig i hela mitt liv ta kvaddlar igen, tror jag överröstade de andra kvinnorna som också låg och skrek...

( Har inte så många bilder från denna dagen, ganska förståligt)

 

När natten närmade sig fick jag en "sovdos" som bestod av morfin, alvedoner, och sömntabletter, för att kunna få sova något.

Jag däckade på 5 minuter och fick sova i 5 timmar innan värkarna väkte mig igen!

 

 

Detta var ingen rolig dag för 1 år sedan, man började undra om där verkligen skulle komma ut en bebis någon gång...

Men det gjorde det som tur var!

Och idag har jag inte ont, och min lille prins har gett mig såå fina leenden hela dagen, och jag har förlåtit honom för förra årets dryga dag.

Idag har vi möblerat om hela hemmet för morgondagens fest...

Vi har handlat, plockat fram alla godsaker ur frysen och tårtan ska förberedas idag.

 

Fortfarnade "bara" 11 månader!

 

Tror det blir en riktigt snuskig fet mat till middag idag som någon annan tillagar!

Men orkar varken disk, eller mer jobb idag, så det blir nog bra!

Det är ju fredag så det är lite mer okej:)

 

Hoppas ni har en härlig helg framför er!:)

Imorgon för ett år sedan kom vår lille chamör till världen, och det blir kalas för våran 1 åring!

Helt otroligt!