Det började nu....

Idag för ett år sedan, ungefär i skrivandes stund fick vi första tecknet på att Roy ville ut!
Vattnet gick...

Och jag som var bergsäker på att om vattnet gick så gick det snabbt....

Men inga värkar kom, och ja Roy är ju inte född försen den 20e...

Natten var man klarvaken och spang konstant på toaletten, kände mig som en rinnande kran...

Var ganska besviken över att inget hände, jag ville ju få träffa vår okände bebis och vi visste ju inte ens om det var en son eller en dotter som vi väntade på.

Kan fortfarnde känna fjärliarna i magen över vad man hade att vänta...

För ett år sedan i väntan på att den där i magen skulle titta ut!.....

 

Och nu idag är det ett helt annat liv!

Är idag ingen rinnande kran och skulle jag bli det hade jag blivit lagom rädd :)

Älskar livet med min lilla familj, och trots att väntan för ett år sedan var en fruktansvärd tid så ångrar man verkligen ingenting och jag hade kunnat göra om det 18 gånger till för min sons skull!

Min älskade son!

Likadant som förra året har vädret varit riktigt fint och mysigt!

Jag och Roy var ute på en lång promenad som gick mot stan, där vi mötte upp Madeleine, och uträttade lite ärenden. Madeleine tog även med oss på äventyr i djuraffären bland fiskar, kaniner, hamstrar, och en massa pippifåglar, en runda till lekplatsen hann vi också med!

 

 

Kvällen har bestått av kalasbakning, äpple muffins....
Blir nog inte ont om kakor på kalaset iallafall!
Tur det:)

 

Ska nu sätta mig i soffan, på samma ställe som förra året och vänta på att det kanske händer igen?!?
(Vattnet gick ej i soffan, utan påvägen från soffan till toa;)

Ska iallafall minnas tillbaka;)

Ni får följa med mig på min resa om vad som hände för ett år sedan, då dessa kommade dagarna kommer jag minnas tillbaka!

 

Godkväll på er!

Slutet närmar sig, så passa på att läsa:)