söndag 29 januari 2012

För 5 år sedan...

Det var då allting startade till det som vi har idag!

För 5 år sedan, så hade jag och Niclas träffats i drygt en månad efter vårat första möte utanför Vellinge kyrka, på nattvarden på julafton. Det var våran kompis som presenterade oss för varandra.
Efter denna första träffen följdes en del fester tillsammans, och ett par kvällar som vi gick hem till Niclas och bara pratade.
På en fest hos Niclas var där en kille som frågade efter mitt nummer, men jag hade inte lust att ge honom detta. Detta hörde Niclas och frågade mig efter mitt nummer precis efter att jag hade sagt nej till den andra killen.
Denna gången sa jag Ja!
Och därefter följdes det en massa sms, vågade absolut inte ringa.
Denna underbara spänningen man kände när man hörde mobilen plinga.
Någon dag efter nummer bytet var vi på fest och det var då det första salivutbytet skedde ;)
Den första kyssen som var starten på så mycket som vi inte hade en aning om då.

Den första kyssen som lyckades fångas på bild!

 Flörtandet pågick i ett par veckor till med många fester, och några kvällar hemma hos Niclas.
Sen en dag kom det ett sms när jag var i skolan där det stod en fråga om hur vi skulle göra, om vi skulle vara ett par?
Jag kommer ihåg det så väl hur det pirrade i hela kroppen, och lyckan som spred sig i hela kroppen.
Jag svarade: Vill du vara min pojkvän så vill jag vara din flickvän.
Och så blev det!

Ung kärlek <3
Skönt var det att ha en pojkvän som hade en egen lägenhet...
Tröja efter tröja flyttade jag hem till Niclas, och plötsligt hade jag nästan hela min gardrob där hemma. Så ett halvår senare bodde vi i stort sett tillsammans.
Och efter ett tag hade Niclas ungkarls lya och liv sakta suddats ut... :)

1,5 år senare förlovade vi oss... Giftemål vet jag inte när det blir av, ,men det väntar nog ett tag till...
Detta var början på detta vi har idag och för 5 år sedan var detta något vi inte hade någon aning om.
Tankarna fanns väl men för 5 års sedan var tankarna mest på annat, så som fester, resor, och att bara vara ungdom.
Men efter 3-4 år tillsammans och när vi hade lekt av oss ungdoms livet, kände vi att vi var sugna på
 att skaffa familj, att få ge våran kärlek till en annan.
Dock gick det inte så snabbt som vi trodde, och efter några tråkiga besked fick vi vara starka.
Tillslut gick det som vi hade börjat tro var omöljigt.
Vi skulle få bli en familj!

Vi två blev tre tillslut!
Nu har våran kärlek bidragit till att en liten familj har bildats.
Hoppas vi ska få vara en familj för resten av våra liv och att våran kärlek ska hålla, med med och motgångar som man går igenom i livet!

Älskar er två!
Tack Niclas för att du frågade efter mitt nummer! <3






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar