Det går så fort och snart är det inte sådär pluttigt längre.
Efter BVC så var vi bara hemma om innan det var dags att hämta barnen och bege oss till tandläkaren för undersökning av Roy. Betty var lite sur då hon ville också gå till tandläkaren, men lovade henne att kolla upp när det var dags för henne. Roy gapade på och svarade på alla frågorna som tandläkaren ställde, och ja det gjorde Betty också, och Betty skulle också sitta i tandläkarstolen med Roy.
När Roy var färdig så kollade vi på tid till Betty. Och till Bettys glädje så var där en tid ledig 40 min senare, så vi gick snabbt hem om för mellis och borstning av Bettys tänder innan vi begav oss tillbaka till tandläkaren. Tiden hade gått lite väl snabbt så vi fick gå lite snabbt och barnen sprang en liten bit framför och sprang in medans jag skulle ta hissen upp med vagnen. Väl inne i väntrummet såg jag att det var lera på golvet, men när jag väl sätter mig ner vid barnen så känner jag en viss odör....
leran på golvet som kom från Roys skor var inte lera utan hundskit! Hela väntrummet fullt av folk som nu får sitta i en hemsk odör.
In på toaletten och försöka torka bort det värsta, torka upp det värsta på golvet. Svära lite tyst om hundägare som inte plockar upp skiten. Fick fatt i skoskydd för att inte kladda ner hela folktandvården.
Väl inne hos tandläkaren skulle Betty först bli blyg och inte prata med tandläkaren sedan släppte blygheten och tandläkarstolen blev en rutschbana, och började prata hej vilt om att hon minsann dricker juice varje dag, att vi inte alltid borstar tänderna, och att hon får borsta själv, och att hon gillar cola. Själv fick man stå där och rätta till alla svaren och förklara hur det egentligen ligger till.
Väl under undersökningen skulle Roy hålla henne i handen och det blev en hel del fnitter och sedan släpper sig Betty och berättar stolt detta för tandläkaren. Åh en hundbajs doftande barn och ett fisdoftande barn.... tacksam för att Peggy sov sig igenom allt.
Bettys tänder såg också bra ut och båda fick välja leksak. Varsen studsboll till mammas förskräckelse. Sedan begav vi oss hemåt igen. Roy fick gå i alla vattenpölar, och avspolning av skorna utomhus och sedan lite fotbolls spelande i trädgården så försvann väl allt bajs.
Väl hemma och ned pulsen några slag för mycket försökte jag landa men allt gick i ett och det känns inte som jag har kunnat det än. Roy på hockeyträning med Niclas och jag och Betty och Peggy åkte och handlade dock alldels för sent kom vi iväg så det fick gå fort, och med Betty pratkvarn är det svår att försöka vara snabb och kunna tänka samtidigt. Och att Peggy sovit större delen av dagen ger inte goda förhoppningar om natten.
Vi håller tummarna inför natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar